Skyddssymboler
Många motiv i orientmattan har inte bara dekorativ utan apotropeisk funktion. De ska skydda mot onda ögat, olycka, sjukdom eller andar. Den här sidan visar de viktigaste skyddssymbolerna och deras kulturella rötter.
#Fatimas hand och ögat
Fatimas hand (arabiska خمسة, chamsa, fem) är en av de äldsta apotropeiska symbolerna i det islamiska och förislamiska Medelhavsområdet. Den visar en öppen hand med fem fingrar, ofta med ett stiliserat öga i handflatan. De fem fingrarna står i islamisk tradition för de fem pelarna, ögat skyddar mot det onda ögat.
I mattan framställs handen sällan realistiskt, utan som geometrisk antydning. En karakteristisk form är en kvadrat med fyra sidoutlöpare, som ger handflatan och fyra fingrar. Det femte fingret eller ögat knyts in som en central punkt.
Själva ögat, ofta kallat nazar (نظر), är en självständig skyddssymbol. Det framträder som ett litet koncentriskt mönster i bården eller i mittfältet, blått på vit grund med svart pupill. Denna färgsättning är inte tillfällig, utan motsvarar de traditionella glaspärlsnazar som idag är utbredda i hela Turkiet och i Iran.
#Skorpion och spindel
Skorpion och spindel verkar vid första anblicken som obehagliga symboler. I det apotropeiska tänkandet är de just därför verksamma, eftersom de bannlyser det onda som de representerar. Den som har en skorpion på mattan skyddar sig mot verkliga skorpioner och mot det onda som de förkroppsligar.
Skorpionen framträder stiliserat, ofta som ett geometriskt stavmotiv med två sidoklor och böjd svans. I nomadiska stycken från Iran och Turkiet är den en vanlig symbol, ofta i bårderna.
Spindeln är sällsyntare, men förekommer i stycken från Kaukasus och Azerbajdzjan. Den framställs vanligen som en åttauddig stjärna som antyder de åtta benen. Spindeln var i forn-persisk och bysantinsk tradition förknippad med öde och skapelse, dess nät gällde som spegel av världen.
#Drakar och mytiska djur
Draken är i orientmattan inte det västerländska skräckväsendet, utan ofta en skyddsande med koppling till jorden, vattnet och den kosmiska striden. Tidiga kaukasiska drakmattor från 1600-talet är idag samlarvara, med uppnådda auktionspriser långt upp i sexsiffriga belopp.
Draken framställs sällan naturalistiskt. I den klassiska drakmattan framträder den som en kantig varelse med klar profilsilhuett, ofta i strid med fenixen. Denna drake-fenix-komposition kommer från kinesisk tradition och vandrade via Centralasien in i knytländerna.
Vid sidan om draken förekommer ytterligare mytiska djur som skydd. Fenixen står för pånyttfödelse, lejonet för kungligt skydd, påfågeln för odödlighet. I persisk sufi-tradition är även fågeln Simurgh ett vanligt motiv, som förenar mystisk insikt och skydd.
#Tal- och skriftsymbolik
Bestämda tal har i islamisk och förislamisk tradition apotropeisk verkan. Femman (chamsa, fem pelare, fem fingrar) och sjuan (sju himlar, sju jordar) är de viktigaste.
I mattan framträder dessa tal inte direkt, utan som geometrisk ordning. Femuddiga stjärnor, femdelade centralfigurer, bårder med fem eller sju upprepningar är vanliga tillämpningar.
Kalligrafiska skyddsformler är sällsyntare, eftersom de är svåra att integrera i den rent figurativa knytprocessen. Där de dyker upp, exempelvis i vissa kaukasiska stamstycken eller i fina Hereke-sidenmattor, är det oftast korta koranverser eller den islamiska bismillah-formeln (i Guds namn), inknuten i en liten kartusch.
För den moderna köparen är dessa skyddssymboler sällan en direkt köpgrund, men de bär stycket djup. En matta med skorpioner, Fatimas hand eller drakar har kulturella skikt som ett rent dekorativt stycke saknar.